Det blir tydligare och tydligare för mig vad hela min kontext handlar om, egentligen. Vad det är som är min innersta strävan. I allt jag gör, tänker och förmedlar. Det är inte helt nytt på något sätt, men det blir tydligare, klarare och krispigare över tid.
Många, många gånger har jag suttit med chefer och ledare i samtal om deras ledarskap, deras utveckling, viktigaste utmaning. Och ingången har ofta varit ”hur ska jag få det att hänga ihop”? Jag tänker att det många gånger varit så att de betraktat sitt ledarskap som en mask man kan sätta på och ta av. Som en manual där det enbart finns rätt & fel, svart & vitt. Som om det verkligen är så att man kliver in genom en dörr på morgonen och där står en annan person än den man lämnade vid bilen på parkeringen.
Under lång tid har de ledare som jag valt att följa är de som verkligen har varit ”på riktigt”. När de valt att inte spela ett spel. När de medvetet valt att integrera alla sina delar och landa i 1 kongruent jag. Ett jag där alla delar har en plats, får en plats. Självklart förstår jag att det i vissa yrkesroller definitivt finns ett behov av att klä sig i sin ”uniform” för att skapa en hanterbar vardag. Men det är inte det jag talar om här. Jag menar att på gränsen till schitzofreni försöka att ha vattentäta skott mellan sin yrkesroll och sitt privata jag. Jag tror inte att det fungerar. Jag tror att det fungerar bäst när jag får ta med hela mitt jag i alla mina situationer. Visserligen med olika tyngdpunkt och betoning. Men fortfarande utan att skuffa undan och peta bort något. Låt själen och det innersta och sanna få vara intakt!
Jag drar mig till minnes en adept som verkligen ansträngde sig för att försöka hålla avståndet mellan de två personer han valde att vara. Allvarlig och seriös på jobbet, och en glad och sympatisk kille på fritiden. Vi hade många diskussioner om vad det kan leda till, och vad som var syftet med att försöka hålla isär istället för att integrera. Nästan två år har passerat och nyligen mötte jag en gemensam bekant som hade valt att avsluta en tjänst under denna man för att hon tyckte ” att det verkar som om han döljer något hela tiden, och då kan jag inte lita på honom”.
Jag tänker att min tes om inifrån och ut bevisas, om och om igen.
När du får en möjlighet att lära dig något, gör det till ditt eget! Se till att det verkligen landar där det är ditt. Som ett frö som måste hamna i god jord med bra förutsättningar. Se till att integrera dina erfarenheter så att de kan komma ut som just dina. Köp inte andras metoder, modeller och teorier rakt av. Låt de landa hos dig och i dig och bli dina. Låt ditt personliga ledarskap komma inifrån och växa utåt, istället för att sätta på dig masken och låta det pressa sig inåt.
Sälj inte din själ till högstbjudande – sälj den inte alls!
Var en person som lever och leder inifrån och ut, och gläds åt kraften i kongruensen. Grattis!