Under de senaste månaderna har jag haft förmånen att få möta många nya personer, från olika branscher, olika åldrar, på olika väldigt olika plats i livet. De har 1 gemensam nämnare som kanske är en slump – men de är kvinnor.

Kvinnor som av olika anledningar står vid ett vägskäl, eller som försöker hitta sitt vägskäl.

Ibland ter sig vägen alldeles för rak. Det fortsätter och fortsätter och fortsätter – som det alltid gjort, eller som man trodde att det kanske skulle göra. Och inget blir annorlunda. Eller inget blir. Eller så blir det fel. Eller nåt annat. Kanske går man i nån annans skor, som skaver och inte passar alls.

Sen någon stans där på vägen hinner ett frågetecken ifatt? Ett frågetecken som verkligen kommer “in different shape and form”.

Det kan vara försiktigt, lite ängsligt och nervöst. Det kan vara ett tecken som helt burdust ställer sig i vägen och ropar STOP med sin allra strängaste röst.       Eller så kommer det som en viskning – vart är du på väg egentligen?

Vart är du på väg egentligen?

Att våga välja väg, kan vara att omfamna nya möjligheter. Det kanske kräver mod. Förmodligen. Massor med mod. För den väg man aldrig vandrat är ju ny.  Kan leda precis vart som helst. Det betyder också att välja bort något annat. Något man kanske kämpat för och inte riktigt vill släppa taget om.

Man kan alltid välja om.

Precis som när man kör vilse, efter en stund vänder man tillbaka för att hitta var man körde fel. Och så finns den andra vägen faktiskt kvar där. Det går alltid att välja om. Välja nytt. Prova en annan väg. För om den väg du går inte leder nånstans, så är det skäl att välja väg.

Vart är du på väg?