För något år sedan var jag och lyssnade på en inspirationsföreläsare.  Jag har hört honom förut, ett flertal gånger. Denna gång var det det senaste, senaste från hans företag som skulle visas upp. Redan då tänkte jag att det är något här som inte stämmer. Tyckte liksom att jag redan hade hört det förut. Möjligen hade fyrfältaren olika färger, eller kanske var det en cirkel med några pilar, eller var det gången innan jag såg honom?

Jag tänkte att det är något som inte stämmer här. Många, många är de som återkommer att lyssna på honom gång efter annan. De tycker antagligen att han är bra, en klok man med förnuftiga saker att säga. Så tänker jag….varför behöver han berätta samma historia om och om igen. Möjligen i en något justerad förpackning. Old wine in new bottles om du kommer ihåg….

Så kom jag på att folk betalar ju om och om igen för att höra samma sak – för de har kanske inte förstått att de får samma sak – om och om igen. Vilken fantastisk affärsidé. Jag vet något som inte alla vet. Så paketerar jag det så att de måste komma tillbaka och få sig en ny liten modell serverad. Jag har reflekterat en del kring detta och funderat på vad det är som gör att det skaver hos mig.

Så fick jag mig återigen en metafor serverad. Denna gången handlade det om mig.

Personen som följt mina resonemang på en minst sagt löpande basis sa att “Den stora skillnaden mellan dig och de andra som gör sig en förmögenhet på att inspirera massorna är att de säljer programvara, och det vet ju alla, sån måste uppgraderas, med regelbundenhet och till ett pris. Du lär dem att programmera – så de inte behöver komma tillbaka för samma”. Jag älskar metaforer i allmänhet och just denna i synnerhet!

Så sedan några veckor tillbaka har jag anammat mottot i metaforen:

“Jag säljer inte programvara, jag lär var och en att programmera själv”

Love it!

KeepCalm