Nu är det väl i och för sig ett tag sen det var jul och nyår – och lika länge sen mellandagarna förstås. Och ändå var det just i mellandagarna som mina tankar landade i morse när jag satt i bilen på väg till ett möte. När jag lät tankarna vandra över vad jag fick med mig från igår…
Jag hade en mellandag igår! Precis som den dagen mellan jul och nyår då det infinner sig ett absolut lugn, att allt är på plats, allt landade där och precis som det skulle. När man ”sitter nöjd” för en stund och karusellen stannat upp. När man kliver av gungorna och det blir helt stilla. När ruschen har lagt sig och allt stannar upp för en stund och allt plötsligt ligger framför våra fötter. Ett blankt ark. En ny dag. Ett nytt år. Ett nytt liv. Eller allt precis samma som förut fast tänk hur det blir om det kanske blir lite bättre, lite vassare, lite skarpare och klarare. Andra färger, kontraster, tempo, rytm, puls…. När jag kan välja nytt och välja om. När möjligheten att leva med färska beslut gör sig påmind och pockar på. Som alltid när det finns en tröskel att kliva över.
Igår var en mellandag när inget var bokat. Absolut inget alls! Jag hade jag alla chanser att fundera över de senaste veckorna, de beslut jag tagit, de aktiviteter jag prioriterat och det jag hade valt bort. Vad skulle kunnat varit annorlunda, vad borde varit annorlunda. Mer av. Mindre av. Om det nu var mellandagsrea på gång, vad hade jag i högen som kanske skulle bytas till en annan storlek eller färg. Eller sitter allt perfekt för det nya som kommer? Eller vad ska ske för att passformen ska bli perfekt utan att byta ut och lämna tillbaka allt för att få två till priset av en på rean.
Att reflektera så där på lite lagom avstånd, ger ofta perspektivet som behövs för att ta de viktiga stegen. Ett steg i taget. Framåt helst! Och i vår strävan framåt, uppåt, bortåt så är balansen mellan det som varit, det som är och det som ska komma det som är allra viktigast. Att inte fastna i att ”det var bättre förr” eller ”jag ska bara…sen så” eller att i den totala mindfulnessens tecken bara vara så nu att allt annat förbleknar. En balans som ett flow över tid.
Det kom jag på igår! Att aldrig glömma att varje tomrum också är ett utrymme. När det är tomt och stilla. Stanna upp för en liten stund. Fundera över vad som ska med, vad som ska bort, vad som ska till. Ta chansen att inte fylla upp helt.
Spara lite plats till det där extra som kanske kan få överraska just för att det fanns ett utrymme i det som var ditt tomrum.
Kanske tomten glömde att lämna ett litet paket.