Jag älskar metaforer!

Den enorma kraft de har att ta sig in i vårt medvetande och det mindre vetande 🙂 är fantastisk! När orden inte riktigt ger mening och får den impakt de ska ha så blir bilderna i metaforen ofta det som gör den stora skillnaden. Detta visade sig med all tydlighet ett par gånger denna vecka.

Den första var i en längre session med en ledningsgrupp där vi alldeles i slutet av vår work shop landade i en suverän metafor. De hade, som många andra företag med dem tänker jag, en bild av deras företag som ”Leading Market”. Just precis där nägra är och många vill vara. Vi hade diskussionen om hur de 2 orden kan ge kraft för organisationen och deras medarbetare. Om det kan vara nyttigt att addera något till en vald ”tag line” eller vision. I vanlig ordning förespråkar jag ju att man ägnar en stund åt att knåda fram en intention, ett tillstånd som visionen ska leda till. Vad kommer att vara annorlunda när man verkligen är och förblir marknadsledande. Hur ska man annars orka?

Så dök den upp – metaforen!

I ett längre lopp i viktiga friidrotts evenemang så slänger man in en hare i loppet. För er som inte vet vad en hare är eller har för funktion, så är det en person som är stark och snabb och kan ”dra” de andra löparna till nya stordåd. Inte ens de bästa löparna orkar LEDA hela vägen in i mål och faktisk gå först över mållinjen. Den stackars haren får efter några varv snällt kliva åt sidan, kliva av banan och låta de andra fullfölja loppet och ta hem seger, ära och medaljerna. Ett skitsystem kan tyckas (jag tycker synd om haren) men så har man valt att göra, kanske för att leverera bättre tider och större stordåd?

Min fråga till ledningsgruppen var; är ni helt säkra på att ni inte är haren? Och hur ska ni se till att ni inte blir haren som kämpar, sliter sig fram, får kliva åt sidan och bli omsprungen? Vad behöver ni fokusera på för att få den kraft som behövs?

Tänker att bilden i metaforen gör tydligt att intentionen med att springa varv efter varv måste vara något annat än att leda och spränga målsnöret först. Hur skulle de annars orka?