I mina strävanden att alltid ha ett öra mot marken, som en gammal indian, kan jag, som tur är, få höra både det ena och andra. Sällan så särskilt mycket som jag kan betrakta som helt nytt. Mycket blir som dansken säger ”Old wine in new bottles”. Har alltså typ hört det förr i en annan ”shape-and-form”. Nåja, det känner ni nog igen tänker jag.

Ord är ord – och de kommer i viss mån i samma former. Orden är en typ av överenskommelse mellan oss människor. Dessa bokstäver i just denna följ ska betyda just detta – och så ibland finns ingen djupare mening och förklaring – eller förståelse. Ibland känns det formligen som om alla ord står och stampar på hjärnbarken. De når liksom inte fram, inte ner, inte dit de de kan skapa något. Som ger mening.

Jag träffade på en man som kom att prata om sin arbetssituation. Självklart blev jag som ett tänt ljus, spred min intresseenergi, sken och försökte låta ljuslågan dra till sig malen. Helt beredd att gå in med en hjälpande hand och i stunden styra upp det som kunde och borde styras upp. Jag berättade om förändringsprocesser och vad och hur man kan gå tillväga för att börja resan.

Han berättade att han arbetade i en relativt liten organisation, drygt 40 anställda, samtliga inom ett visst hantverksskrå. Det som var påfrestande för honom var att de inte fick någon information från ledningen. Om någonting överhuvudtaget. Snacka om gammalt vin i nya flaskor!

Så plötslig svänger hans berättelse och han skänker mig en helt fantastisk metafor!

Han säger; Tänk att stå där på plan, å jag vet inte ens hur många som är med i mitt fotbollslag! Frågar coachen om vi fortfarande är 11 man och om nån är utbytt. Köper och säljer vi spelare i år eller inte? Men han kollar underlaget och strategin och hör inte ens frågan. Jag undrar hur vi ligger till i ligan. Är vi på väg upp eller ner? Och kommer vi alls att spela nästa år? Coachen svarar nu, men att jag bara ska se till att göra mål. Resten sköter han. Så jag dribblar min fotboll, alltid på högeryttern, vet inget om vilka som spelar med mig, om vi leder eller förlorar. Vänta på att nån ska passa så jag kan få göra mitt mål. Och plötsligt står jag där och nån ropar ”Passa pucken”!

Då är det djävligt tufft att göra mål – på fotbollsplan!

Undrar hur många som står på isen och väntar på en boll som aldrig kommer?