Tror bestämt att min kompetens gjort mig lite ”miljöskadad”. Att det är så spännande att det man sätter fokus på kommer att vara det som kommer upp i ljuset. Och i något läge, behöver inte ens fokus sättas. Den lilla klockan ringer ändå. Vare sig man vill eller inte.

Uppmärksammade en ung kvinna som på tv igår kväll fick frågor om sin fantastiska idrottsprestation. Hon svarade som hon vare sig varit närvarande eller deltagit i prestationen. Hon berättade att ”när man har tränat på det här sättet så är det ju inte så konstigt att man får resultat”…..

Märkligt eller hur? Att det ändå inte var hon som hade tränat och presterat!

En annan person som förde systembolagets talan i en intervju svarade på någon fråga om legitimationskontroll, och hennes svar var (tro mig, jag citerar) ”Man har ju svårt att veta hur gammal man är”. Ett citat som jag uppfattade både som relativt förvirrat, förvirrande och vansinnigt roligt.

Har du någon gång reflekterat över hur ofta människor i din närhet, på radio och tv, faktiskt verkligen inte skiljer på jag och man. Medvetet kanske någon gång för att avskärma sig, men troligen allra oftast helt omedvetet.

Jag är ju jag. Jag är inte man. Man är andra. Man är många. Man är generellt uttryckt. Men man är aldrig jag!

Skärp dina sinnen de närmaste dagarna och lyssna efter hur många ”man” som florerar i fel sammanhang. Roa dig med att utmana. Ifrågasätta. Hjälpa. Om du själv råkar förväxla dina jag och dina man. Sätt sökljuset på och när du har missat; Säg om. Säg rätt. Kolla effekten. Magiska saker händer när ordet ”jag” landar på rätt plats. Att kliva ifrån ”jag” kan vara ett sätt att abdikera från sitt ansvar, ansvar för ord och handlingar. Att jag står för det jag faktiskt säger, gör och hur jag agerar. Det kan också vara ett sätt att inte förhäva sig. Att skriva under på Jantelagen om och om igen. Vem är väl jag, inte ska väl jag. För mig är båda lika allvarliga och kan ställa till lika stor skada hos den enskilde individen.

Jag är ju jag. Jag är inte man. Man är andra. Man är många. Men man är aldrig jag!